Okej tröttheten har ett ansikte och heter Nathalie. Jag har varit hemma själv med båda barnen sen i fredagsmorse för Mattias har varit uppe i Värmland och hälsat på sin familj. Travis bestämde sig då för att börja testa gränser och vägra sova. Läggningen har inte varit ett problem på väldigt länge vi läser godnattsaga, släcker lampan, säger godnatt och stänger dörren. Men nähe jag vill inte sova har jag hört 1000 gånger den här helgen tror jag haha. Herrgud, pust och stön! I lördags tog mamma båda barnen så jag fick åka och handla lite nya kläder för mina presentkort jag fick när jag fyllde år. Tack gode gud för de timmarna av lugn tillsammans med syster haha, det behövdes verkligen. Inatt sov jag nämligen ca 30 minuter eftersom Travis kom upp 5 gånger och Colin hade magont och låg och gnydde i sömnen. Sen en klockomställning på det, då känner man att man lever.

 

Idag har Travis varit på kalas. Först vågade han inte stanna själv, men tillsist gjorde han det iallafall och tur var väl det för han har inte tjatat om annat än hur kul det var på kalaset och att de hade fiskdamm. Lilla gubben! Han tänker tre steg längre än alla. I förrgår utanför Konsum kom polisen och tog en bråkstake och vi hamnade mitt i gripandet så vi vände på klacken och gick runt affären för Travis skulle slippa se det. Han började såklart fråga om det och såg när polisen satte in honom i polisbilen. Vet ni vad han frågar då haha? Först frågade han vart han skulle. Till fängelset sa vi då. Men vad kommer han få för mat där säger han sen? Alltså ska en blivande fyraåring tänka på sådana saker? Han är verkligen one of a kind den där grabben.