Biodejt

Igår hade Mattias och jag egentid, och det var efterlängtat. Minns inte när vi gjorde något själva han och jag. När jag hade pluggat färdigt för dagen hoppade jag in i duschen och gjorde mig klar för att åka iväg på middag. Vi lämnade Travis hos hans mormor och mini, sen åkte vi mot Oskarshamn. Där åt vi på lilla krogen nere vid hamnen. Både jag och Mattias tog en black rock grill, vilket innebär vitlöksbröd med tsatziki till förrätt och sen får man in en het lavasten där man får grilla sitt eget kött. Vi valde att grilla fläskfilé, och sen fick vi massa grönsaker, pommes och tre olika goda såser till. Hur gott som helst! Vi hade tänkt att äta efterrätt också, men vi blev alldeles för mätta för det så vi fick skippa den. När maten hade fått sjunka lite åkte vi in till stan för att avsluta kvällen med bio. Vi såg på den tredje filmen i hunger games serien, mockingjay part one. Den var precis så bra som jag förväntat mig, och mer där till. Jennifer Lawrence är verkligen en grym skådespelerska! Filmen hade såklart ett slut som lämnade en suktande efter del två, som dessvärre inte kommer på bio förens november nästa år. Hur ska man stå ut ända tills dess är frågan. Lilla bebis i magen tyckte nog att bion var högljudd för han började leva runt för fullt och sparka. Så himla mysigt! Man har glömt bort den där känslan av att någon ligger inuti ens mage. Den är svår att sätta ord på.
 
Man har läst om att man som omföderska oftast känner bebisen tidigare än vad man gjorde sist. Jag minns inte riktigt när jag började känna Travis, men jag kommer ihåg att när vi var på ultraljudet i v.18 sparkade Travis så pass mycket att man såg det utanpå magen. När hon som gjorde ultraljudet började dra över magen med den där apparaten började Travis putta bort den och magen trycktes åt alla möjliga håll och kanter. Minns också att det första jag kände var svagt fladder som blev tydligare och tydligare, säkert några veckor innan vi var på det ultraljudet. Med lillebror i magen hade jag hoppats att jag skulle känna ännu tidigare, och jag har länge gått och väntat på det där fladdret, typ "fjärilar i magen känslan", men det kom aldrig. Istället för ca tre veckor sen började jag känna små små buffar, som bara kommit då och då. Men under den senare veckan har dessa buffar blivit allt tydligare, och nu kan man tydligt känna hur bebis sparkar utanpå magen. Mattias har bara känt det en gång, men jag försökte sno hans hand igår under bion så han skulle få känna igen, men som vanligt slutar det alltid så fort han lägger handen på magen haha. Det är så typiskt, och någon minut efter att han tagit bort den så kör bebis igång igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 






Kommentarer

Kom ihåg






Trackback