Var ett par som kommenterade på mitt inlägg om mina funderingar längre ner. Tänkte utveckla det lite mer så ni förstår :) Hade mer än gärna velat ta ett längre avbrott, men jag får inte. Först ville jag vara mammaledig i höst också eftersom Travis inte ens är året när jag kommer börja plugga, men som sagt jag får inte det. Först ville dom ha mig att börja plugga nu i våras, men då sa jag ifrån ordentligt. Det måste de förstå själva att jag inte kan börja plugga med en 2 månaders bebis. Men tyvärr så visar inte linneuniversitetet någon som helst medlidadande eller verkligen försöker ordna det bästa utan de bra kör efter "hur det ska vara".

Anledningen till att jag måste börja i höst är för att förra året införde regeringen en ny lärarutbildning som är ett år längre än den som jag började läsa på. Om jag inte börjar i höst så hinner de kurser jag måste läsa försvinna för alltid, eftersom den nya träder i kraft mer och mer och våran utbildning vi började på håller på att avslutas. Eftersom jag läst i princip halva utbildningen så tar de hänsyn till att jag kanske får läsa en ny kurs på den nya utbildningen, men resten måste jag läsa på den gamla. Annars så kommer jag behöva läsa alla kurser på den nya som också är en möjlighet, men då kommer jag få läsa ett år extra. Och då har jag alltså 3 och ett halvt år kvar och det är jag absolut inte sugen på.

En anledning till är att jag måste jobba innan andra barnet. Jag har en sgi beräknad på mitt sommarjobb och vikarejobb eftersom de varit återkommande i 5 års tid, så det är mycket högre än lägsta nivån. Men försäkringskassan har en jobbgaranti som säger att man måste ha haft en anställning i typ 240 dagar först. Detta gör att jag måste ta ut 180 dagar med lägsta nivån, innan jag får börja ta av mina dagar med högre sgi. Vilket jag bara tycker är helt sjukt, för de dagar med lägsta nivån dras ändå från mina dagar med mycker mer pengar. Så jag behöver helt enkelt ha en högre sgi från början för att ha råd med ett barn till. Det känns som att samhället fungerar väldigt konstigt. De som pluggar gör ju ändå något mot de som är arbetslösa och kanske inte ens vill jobba. Varför kan man inte få en sgi baserad på det då? Känns som att regeringen straffar en för att man pluggar och försöker bli något. Jag har alltid velat ha barn när jag är ung, och det hade jag inte fått om hade bestämt mig för att skaffa ett jobb först. När jag hade varit klar med utbildningen hade jag varit 24, sen skulle man behöva jobba något år och då är man ju närmare 30. Alltså tycker samhället egentligen att man ska vara äldre när man skaffar barn för annars har man knappt råd med det. Jag är iallafall glad för att jag sa ifrån att börja plugga i våras för barn är något man kanske bara får en gång i sitt liv och då tänker jag också njuta av tiden hemma med min son och ha fokus på honom istället för massa annat. Som ni skrev utbildningen finns ändå alltid kvar, på något sätt. Nu hade jag en väldig otur att hamna mitt emellan det här och det är riktigt tråkigt!



Hur kan man annat än att vilja mysa med denna lilla gosungen liksom :)