Vilken natt det varit! Travis åt upp all välling igårkväll så visst gillade han det. La honom i sin säng och han somnade som en stock. Tänkte att jag kanske skulla få sova lite denna natt iallafall. Halv 3 vaknade han och var vaken en halvtimme. Han är aldrig ledsen när han vaknar utan han ligger och leker eller pratar med sig själv. När han väl somnat om var det min tur att försöka sova. Lättare sagt än gjort när man hunnit vakna till. Hann lägga mig och göra det skönt för mig, sen började han vrida och vända på sig igen. Så höll det på till kvart i fem då Mattias klocka ringde. Då lyfte jag över honom i vår säng och gav honom mat och han höll på att somna om, men då ringde Mattias klocka igen och så låg han där klarvaken. Tror han somnade om vid 6 igen. När han vaknade vid kvart i nio igen kändes det inte som jag sovit något alls, vilket jag typ inte har, 3-4 timmar sömn.

Jag visste att sömnen skulle bli en tuff utmaning för mig när jag fick barn. Har alltid varit så beroende av sömn innan och kunde sova till 12 om dagarna. Men jag ställde om mig väldigt bra medans jag var gravid och visst har det varit jobbigt ibland, men man har alltid orkat med ändå. Det blir liksom en vana, och man har något inbyggt som gör att man orkar och bara kör på iallafall. Men just nu känns det inte bra. Jag mår dåligt, kroppen orkar inte och huvudet hänger inte med. Har vaknat mellan 5-10 gånger per natt nu i över 2 veckor. Att inte få mer än 2 timmars sammanhängde sömn börjar sätta sina spår. Känner inte för att göra något om dagarna. Jag hoppas detta vänder för jag vill ha energi, känna mig lite utvilad och orka hitta på saker.




Men jag älskar dig min lilla nattuggla. Tur för dig att du är så jävla söt och kan charma vem som ;)