Trötthetstankar

Jag undrar fortfarande när den där dagen kommer då jag får vakna upp av mig självt och känna mig pigg? Det känns inte som att det spelar någon roll att Colin sover "bra" en natt för den dåliga sömnen hänger liksom med och släpper inte taget. I helgen blev det inte så mycket sömn och helgen innan det var Mattias iväg och båda ungarna härjade om nätterna. Det byggs liksom på hela tiden så en natt med lite mer sömn än vanligt hjälper inte mot denna tröttheten. Det hjälper inte att lägga sig och vila en liten stund när Mattias kommer hem från jobbet för jag är fortfarande trött, trött och åter trött. De dagar som jag har innebandyträning får jag typ förbereda mig under hela dagen för att jag ska orka komma iväg. Huvudet är som en deg och kroppen som spagetti. Jag vill orka träna innebandy, jag vill orka styrketräna här hemma när barnen sover och jag vill orka hitta på saker om dagarna. Fast jag gör inte det. Det enda jag vill göra när Travis är på förskolan är att få plocka undan lite i lugn och ro och i den mån Colin tillåter det. Sen vill jag bara sitta på soffan och inte göra någonting. Jag tänker varje kväll att imorgon ska jag nog orka gå upp lite tidigare så vi hinner ta en promenad, eller att jag ska gå och hämta Travis med vagnen. Men det blir aldrig av för jag kommer inte upp om mornarna och sen är jag för slö för att komma iväg på eftermiddagen. Jag ser blek och eländig ut och påsarna under ögonen hänger snart ner till knävecken känns det som, usch och fy! Och så är det höst och tråkigt ute, kan det bli värre haha? Nä usch jag skulle verkligen behöva rycka upp mig, får se när jag orkar med det.
 
Tänk att vardagen mest är fyllt av många tråkiga måsten för att livet ska gå runt. Man måste klä sig och barnen, servera frukost, plocka undan, torka, diska, lämna på förskolan, mata barn, hämta på förskolan, underhålla barn, handla, laga mat, plocka undan igen, diska igen, städa, bada barn, tvätta och lägga barn. Det är av och på med kläder och man måste planera så allt går ihop sig. Okej allt jag nämde är såklart inte tråkiga måsten. Jag badar gärna mina barn för det är mysigt. Jag lägger dom gärna också för det är också mysigt att läsa en godnattsaga och kramas med Travis innan han somnar. Men det är så mycket annat som tar sån tid och energi från en som är tråkigt som gör att man får mindre kvar till det roliga. Minns att jag kände såhär sist jag var mammaledig också, att det enda man gör är hushållssysslor om och om igen. Jag undrade hur det skulle hållas ihop när vi båda började jobba/plugga. Men det gjorde det på något konstigt vänster, man fick liksom släppa lite på kraven och vara effektiv. Jag hade dock turen att komma hem väldigt tidigt från skolan ibland så man hann göra mycket, när jag börjar jobba i vår någon gång så kommer dagarna vara längre men då antar jag att helgerna kommer få agera städdagar åt en. Jag förstår verkligen att det kommer mer saker såsom dammsugarrobotar, utkörning av middagskassar m.m. För vem vill inte spara på sin tid och energi för att istället bara kunna umgås med familjen och ägna sig åt sina intressen?
 
 
 
 






Kommentarer

Kom ihåg






Trackback