Vecka 31

 

Barnet:
 
Fostret väger runt 1,6 kilo. Längden är ungefär 43 centimeter. Fingernaglarna har vuxit ut ännu mer och når fingertoppen. Fostret kan fixera blicken och ser bättre skillnad på ljus och mörker. Det verkar som om det även kan börja känna igen och reagera på musik som spelas vid upprepade tillfällen.
 
Mamma:

Livmodern börjar närma sig revbenens nedre kant och många känner att de blir tyngre. Du kan ha gått upp ungefär 8-10 kilo, men hur mycket man går upp i vikt är olika. Det viktiga är att du äter rätt och motionerar. Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen så det kan kännas trångt och tungt.

Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova stödstrumpor. Det kan också hjälpa att ligga eller halvsitta med benen i högläge. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt? Prata med din familj och dina vänner. Din barnmorska finns också där för att reda ut begrepp och lyssna till dina tankar.

 

Egna tankar:

Vågen står på 10 kilo plus och det börjar kännas ordentligt med alla de där extra kilona. Jag önskar att det inte springer iväg så mycket mer nu bara. Ja det är kul att de skriver att det är viktigt att man motionerar. Frågan är mest hur man ska hinna och orka. Om kvällarna är jag alldeles för trött för att träna, och i det här vädret är det inte helt enkelt att ta en promenad heller med isfläckar, blåst och blask överallt. Känns mest meningslöst att träna eftersom jag oftast är ute efter känslan att det ska ge något, och det finns inte riktigt där nu. Imorgon ska jag dock ta tag i mig själv litegrann och få igång musklerna med en simtur. Hoppas det blir skönt för mina onda axlar och min rygg. Idag har jag sovit och gjort allt annat än det jag borde, komplettera uppsats! Jag hoppas att jag gjorde rätt i att lyssna på kroppen så kanske jag förhoppningsvis är mer pigg imon och orkar skriva en bit. Det tar emot bara för det är så fruktansvärt tråkigt och onödigt... Satt igår och försökte få ihop det, men jag ändrar bara allt till det sämre... Stor suck! 

 

Jag har köpt mig ett par stödstrumpor idag faktiskt, har dragit på mig rätt mycket vätska i vader och fötter så jag hoppas det underlättar litegrann när jag jobbar nästa vecka. Man rör ju på sig mest hela dagarna egentligen så det går åt. Vill undvika fula åderbrock också, så det är bara att dra på sig dom. Har väl inte tänkt så mycket på förlossningen egentligen, mer än att det känns lite jobbigare denna gång när man vet hur allt går till. Nu är det mer praktiska saker som måste ordnas också, till exempel barnvakt till Travis som kan svara i telefon dygnet runt och komma hit när det behövs. Även att planera hemma för de dagarna man kommer vara borta. Sist sov ju Mattias med mig de två dagarna vi sov kvar på bb, men nu måste han hem till Travis såklart så denna gång kommer allt bli lite annorlunda. 

 

 

De små bristningarna jag fick med Travis börjar blossa upp på magen igen. Hoppas det inte blir mer än så. Det fula piercingärret vid naveln syns bara av blixten i kameran, annars syns det knappt.

 

 
 






Kommentarer

Kom ihåg






Trackback