Grötpremiär

Så i tisdags började Travis på förskolan igen. Han sprang iväg med kompisarna och började leka direkt, skönt. Fick hämta honom så han fick vinka i fönstret :) Guess what? Han är redan förkyld haha. Det krävdes knappt tre dagar på förskolan för näsan rann idag när han kom hem. Hoppas inte det blir värre än så! Jag är livrädd för att dessa baciller ska vara envisa nu i början för jag vill verkligen inte att Travis ska vara sjuk när vi ska utomlands om fyra veckor. När de slås ihop såhär i början brukar det ju vara mycket sjukdomar. Dop väntar nästa helg också så slipper gärna sjuka barn då.

Det har iaf varit skönt med lite lugn och ro här hemma. Tror minsann jag och min lilla trotsherre höll på att gå varandra på nerverna eftersom vi spenderar all tid ihop. Nu kan jag ägna mig lite åt Colin också som faktiskt börjar bli så pass gammal att han också behöver lite uppmärksamhet. Idag inledde vi dagen med promenad till dagis sen tog Colin och jag en vilostund i sängen. När han vaknade blev det grötpremiär. Han smackade på och åt så det är ju positivt haha. Ungen vägrar flaskan och jag ska börja spela innebandy så vi får se hur detta ska funka. Vill inte amma varannan timme dygnet runt längre. 

Efter gröten somnade han och jag passade på att dra igång träningen. Nu är vardagen igång och då måste jag börja stärka min kropp igen känner jag. Min stackars rygg är kaos så jag hoppas träningen hjälper igen. Skönt att vara igång. Colin vaknade i slutet av passet vilket blev perfekt då han fick vara med när jag stretchade lite. Har blivit sjukt stel i mina höftböjare efter graviditeten. Mina magmuskler behöver vakna till liv där inne också haha. Ser fram emot att känna sig lite stark och pigg i kroppen igen. Har själv valt att lägga allt på hyllan under sommaren för att verkligen bara ta det lugnt och njuta av semestern, men nu är det dags att ta tag i den. Undrar hur min kondition kommer att vara på innebandyträningarna. Får se först när Colin tänkt börja äta något annat bara så jag kan åka iväg och träna i lugn och ro och veta att han är mätt. Ett himla styr detta. Man tror liksom att alla barn tar napp och nappflaska, men inte Colin inte. Men vi tragglar och ger ersättning på sked så vem vet det kanske lossnar snart :)










Kommentarer

Kom ihåg






Trackback