Barnet:
Fostret väger omkring 3,2 kilo, är ungefär 50 cm långt och är nu förberett för sin födelse! Fostret har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom dina antikroppar, som kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.Fostrets hjärna utvecklas hela tiden och kommer inte att vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån.

Mamma:
Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över nu. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar men härda ut, snart är förlossningen här.

Du behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att du förlorar både en och två nätters sömn. Försök att vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen om du har möjlighet. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att vara så utsövd om det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Har du svårt att sova – vila istället. Om du har barn sen tidigare kan det vara svårt att vila på samma sätt som under första graviditeten. Försök då att be din partner eller någon annan i din närhet om hjälp. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter.

Egna tankar:
Ja be om hjälp det var precis vad jag fick göra igår. Natten till i måndags sov jag tre timmar... Trodde jag skulle dö när jag vaknade. Travis sprang uppe hela natten, och var det inte han som väckte mig så var det robotgräsklipparen som inte riktigt kört in sig ännu. Emellan det måste man ju vakna för att kunna vända på sig, valrossen kommer inte runt i sömnen vetni haha. Det var bara att pallra sig upp till jobbet ändå, men det var tufft. Inatt tog Mattias med sig Travis till övervåningen och så sov de i gästsängen tillsammans. Det innebar att jag fick sova lite bättre iallafall, så det var guldvärt. Inatt kör vi samma procedur eftersom Travis fortfarande har hög feber och nu har han fått hosta också, så imorgon blir det ett samtal till vårdcentralen för hans del. Jag gör min sista arbetsvecka nu, och även om jag tycker om att gå till jobbet känns det väldigt tungt. Samtidigt är det skönt att vara igång och fördriva dagarna, men jag saknar allt vilopauserna mitt på dagen. Nu är det bara tre dagar kvar så det är bara att köra på. Mina vader och fötter värker något hemskt och det känns som att magen hänger i knät. Den har verkligen sjunkit ner nu och är stenhård. Jag undrar när vår lilla kille har tänkt att titta ut? Han lär väl envisas med att hänga i, men fatta är det är drygt två veckor kvar tills bebis är här. Gud vad jag längtar! Dels för att träffa bebis och dels för att få tillbaka min kropp igen och så sova ordentligt. Förutom av att vakna för amning och bebisskrik då ;)