Sen jag slutade med innebandyn i våras har jag varit superdålig på att träna. Under slutet av våren skrev jag på mitt examensarbete dygnet runt, sen började jobbet och när vi sedan hade semester tillsammans så var vi på resande fot i nästan fyra veckor. Då blev det med andra ord inte mycket tid kvar till träning. Jag var bestämd med att köra igång nu i början av hösten, men jag fick väldigt mycket att göra i skolan till en början samt jobbade mycket. Då började även graviditeten göra sitt och med illamående och trötthet hade jag varken ork eller lust till någon träning. I och med blödningen och allt så har jag inte velat tränat efter det heller. Nu när allt är okej och tröttheten börjar tyglas lite så kände jag att nä nu finns det inga ursäkter längre. Jag ångrar att jag inte fortsatte med gym när jag var uppe i det, men ibland måste man välja, kan inte hålla på med allt samtidigt. Då hade min kropp varit i mycket bättre skick än vad den är nu, men nu det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen som råder. Jag har faktiskt hela fem månader på mig att träna upp kroppen lite igen. Nu har jag också kunnat flytta upp mitt hemmagym till övervåningen och har utrymme till att träna ordentligt. Man måste kunna breda ut sig och känna att man har space när man tränar tycker jag.