Lite kvällstankar...

Jag har överlevt första veckan i skolan. Känns helt okej, och jag ser det bara som ett "måste" fast på ett bra sätt. Konstigt förklarat kanske tänker ni. Men alltså ni förstår själva... gå upp tidigt, komma hem sent, åka 11 mil enkel resa, buss och tåg hit och dit, passa tider, promenader till/från buss och tåg, fixa skjuts hem när jag inte kommer ända hem, plugga kvällar osv. Att det är på ett bra sätt är för att varje dag är jag ett steg närmare en 4 1/2 års utbildning på ett universitet. Något som jag kommer bära med mig hela livet, och kan luta mig på. Det är numer mest för Travis skull jag gör detta. Jag vill att han ska kunna vara stolt över mig, och jag vill kunna ha ett jobb där jag tjänar tillräckligt bra för att kunna ge Travis mycket av det goda här i livet. Jag vill kunna finnas där kvällar och helger när han växer upp, och jag är glad för att min mamma har tjatat på mig att utbilda mig så jag inte fastnar där hon gjorde. Säger absolut inte att det är något fel, men det är inget för mig, och det vet hon också annars hade hon aldrig legat på mig om att skaffa mig ett " bra jobb". Ni ska inte tro att detta är enkelt... Det är folk som inte klarar av detta som är ensamma och ändå har all tid i världen att plugga. Jag har även en familj och ett hus att ta hand om och tänka på. Nu är det "bara" 3 terminer, ett och ett halvt år kvar. Förmodligen de längsta och tuffaste terminerna också, men jag har kommit fram till att jag är en överlevare. Två händer räcker nog inte till för att räkna hur många gånger jag gråtit över skolan, hur nedtryckt och värdelös man känt sig ibland. Men har jag klarat av att föda barn ska jag nog klara av att stå upp för mig själv och fixa detta... Jag har en bra egenskap som heter envis. Om man ser till pluggandet är det en väldigt bra och positiv egenskap, i andra sammanhang kan den vara sämre ;) Vet inte vart jag vill komma med detta, men hur tufft det än är och kommer att vara framöver så vet jag att det bara är att bryta ihop och komma igen. Jag är en sådan person som helst inte gör mer än vad jag behöver vilket resulterar i att jag oftast hamnar precis under gränsen för godkänt på arbeten/tentor. Men allt lyser för tillfället grönt på min resultatsida, och det ska jag även se till att det gör framöver också. Kanske inte på första försöket, men jag kommer inte ge mig förrän jag har mitt examensbevis i handen i januari 2015. Pepp till mig själv kanske? Ja jag räknar dagar fast det är hur många som helst kvar.
 
För övrigt har Travis varit väldigt dålig i veckan, vilket har resulterat i ytterst lite sömn, och på det behöver man gå upp vid halv 5. Tänker ungefär skjut mig varje morgon när klockan ringer, men man ändrar sig om det när det har fått gå några minuter. Plugga är inte det lättaste när huvudet är som spagetti, men det kan man inte direkt säga till läraren hehe. Jag har själv valt detta, så vem är jag att klaga. Önskar bara att man kunde få en utbildning på närmare håll ibland. Travis börjar bli lite piggare i alla fall. Har jag sagt att han är världens goaste unge? Jag har verkligen aldrig tråkigt med honom, och jag ångrar inte en mikrosekund att jag skaffade honom medans jag fortfarande pluggar. Han är mitt allt, och fastän klockan är halv 12 på kvällen och mina ögonlock hänger ner till knäskålarna så längtar jag redan tills jag får hämta upp honom i hans säng imorgon. Därför tror jag att jag ska bege mig till sängen för lite sömn. Min lilla stjärna har nämligen börjat tycka det är kul att vakna runt 6 på morgonen, men imorgon får jag morgonmysa med honom och sedan blunda och somna om. Det behöver jag, min kropp och mitt stackars huvud.
 
 
På lördagar får man äta glass, gott säger Travis medans han psykar tvn som visar byggare bob.
 
 






Kommentarer
» Mamma

❤❤❤


Kom ihåg






Trackback