Äntligen kommer Mattias hem :)

I förmiddags när vi vaknat och ätit frukost drog syster och jag som sagt och tränade. Pappa passade Travis under tiden :) Han brukar leka med honom varje söndag. Körde ett benpass, inte så roligt med det behövs det med. Åkte hem och fixade lunch till Travis och la honom. När han sov duschade jag och städade toaletten. När han vaknade igen drog vi igång med bullbak. Bakade både kanel och vaniljbullar. Igår köpte jag sukrin när vi var i Vimmerby. Sukrin är kalorifritt socker, och det använde vi i bullarna istället. Jennifer skrev att de blev jättegoda. Har aldrig innan bakat så snygga bullar som de idag iallafall haha, och det luktade gott så jag tror henne. Jag tänkte invänta Mattias först och sen äta lite bullar innan vi får lägga oss ihop igen :) Som den snälla flickvän jag är har jag städat, dammsugit, tvättat och bäddat rent i sängarna. Sen får han ju nybakta bullar när han kommer, inte illa det :) Älskar när man inleder en ny vecka med ett rent och fräscht hus. Även att det innebar att jag fick stressa ihjäl mig idag, och Travis som ska ha uppmärksamhet hela tiden gör det inte lättare. Ibland kan han leka så bra med sig själv, men ibland är han helt hopplös med det.
 
Imorgon har jag en kort dag, jobbar bara 9-13. Travis koppor har torkat, tror jag. Hur ser man liksom? En del är och har varit så små hela tiden, så det är svårt att se om de är torkade. Han ska hur eller hur inte till dagis imorgon, onödigt att riskera att fler får det. Plus att jag jobbar bara mån, ti, och onsdag också denna vecka så det blir bara väldigt hattigt med dagis om det blir en dag eller två. Vi får försöka styra upp något så han får gå på sitt sommarlov en vecka tidigare :)
 
 
Nu sitter jag och väntar på att Mattias ska dyka upp :) Travis är sååååå tråkig att lägga nu för tiden. Han springer bara upp ur sängen hela tiden efter att man lagt honom. Efter typ 20:e gången brukar jag bli irriterad och säga till honom på skarpen, men han hånflinar mest och tycker det är roligt när jag jagar honom. Ikväll bytte jag taktik. Jag ska bara god natt första gången, sen när han kom upp så tog jag upp honom i famnen och gick tillbaka med honom till sängen, la ner honom och gick ut. Sa inte ett ord mer till honom. Efter ett par gånger blev han istället tjurig när jag inte brydde mig. Efter 33:e gången låg han still, och nu har jag inte sett till honom mer. Så nu är det minsann 1-0 till mig :) Han är helt hopplös sen han kom på att han faktiskt både vågade och kunde gå upp ur sängen själv, och sen öppna dörren till vårt sovrum.
 
 
 






Kommentarer

Kom ihåg






Trackback