Jag lever men det är väl knappt. Att vara sjuk, inte få någon sömn och inte äta ordentligt tar ut sin rätt på kroppen. Ser ut som 10 svåra år och och är helt blek. Kul :) Toppa det med en dunderförkyldning också! Man kan nog inte ha mer otur än så tror jag. Travis gnäller i ett också, man vill bara trycka på paus och bli frisk. Har inte bestämt om jag ska åka och göra tentorna än. Känns helt meningslöst när man ändå inte pluggat, vet inte om jag kommer orka att gå upp kl 5 heller. Haha alltså allt känns bara hopplöst just nu.

Det enda positiva är att vi snart har våran egen igång till sovrummet på plats. Stackars Mattias pappa som jobbar ihjäl sig här bland oss sjuklingar. Så himla snällt iallafall, det ska bli så skönt :)