Sometimes I get nervous

Blev sent inatt. Och jag känner att jag har lite att funderna på efter de två
timmarna av sms:ande inatt. Fundera och tänka över saker är inte min starka
sida, så får se hur det går med det.
Det här med förhållanden till människor är nog livets gåta. Om man pratar
om kärleksförhållande, är det nog dom som är de svåraste. Jag undrar om jag
själv är en förhållande människa? Man väger fördelar mot nackdelar och får oftast
ett svar efter de. Men jag tycker att de är lika många plus och minus på
båda sidorna. Därför måste man välja efter hjärtat, och det är svårt...
Riktigt svårt. Ibland måste man helt enkelt lita på instikten, men hittills har
tydligen inte min varit så bra.
Men måste nog ändå säga att jag är lite mer åt en förhållande människa.
Jag mår bra av den känslan att alltid ha någon vid sin sida som man vet
alltid ställer upp för en, och liksom bara finns där. Att veta att det som jag
känner, är det någon som besvarar genom att känna likadant.
Samtidigt kan jag känna att om man är själv så finns det mindre problem,
och framför allt så utsätter man sig inte för risken att bli sårad. För den risken
har uppkommit allt för många gånger i mitt liv känns det som. Och det har
nu gjort att jag har väldigt svårt att lita på människor. Man liksom tillåter sig
själv att inte slappna av för mycket, för gör man de så kan de gå lika illa igen.
Jag tror faktiskt på att människor kan förändra sig däremot, även om jag
inte har fått sett de hittills. Visst man förändras alltid desto mer tiden går,
men det finns vissa egenskaper som alltid följer med en. Ibland bra och
ibland dåliga. Vill man förändra sig så går det.
Har man bestämt sig för att ge sin in på något ska man inte göra de halvhjärtat
utan jag tycker verkligen att man ska gå in för att få saker att fungera.
Tycker inte alltid att allt är värt att slänga bort. Men med kärleken ska man inte behöva
kämpa överdrivet mycket för att få det att fungera. Hittar man den där
balansen där man låter två bli ett, så ska det helt enkelt fungera av sig självt.
Man kan inte tvinga kärlek att fungera!
Om jag sitter nu och tänker över hur kärleken ser ut hos alla andra, så har jag
ingen/inga som jag ser upp till längre. Har sett så mycket fint, sånt man tror
är för alltid, men sen har det visat sig att även de har en baksida. Förstår ibland
inte folks värderingar, när man har de bästa varför ska man ändå ha tankar och
funderingar över hur det skulle vara att träffa någon annan? Det är så typiskt
folk att inte nöja sig, utan alltid tro att man kan hitta något bättre. Man kan leva
livet, och ändå samtidigt ha det stadigt.

Neej nog om mitt strunt, förstår om ni inte orkar läsa!
Tillbaka till läxböckerna... suck.





/ Take care Nathalie







Kommentarer

Kom ihåg






Trackback